Jag blir så j*vla irriterad! Behöver inte göra en stor sak utav det precis, jag vet bättre. Men ändå, jag blir fortfarande irriterad. Kan du inte bara sluta snoka och typ lämna mig ifred, det ska la inte vara så himla svårt eller? Det är ju helt sjukt hur det egentligen kan bli. Jag har funderat lite och det  var ju så bra innan, mellan oss menar jag. Men så gjorde DU så som DU gjorde, jag trodde inte det om dig precis, att du kunde vara så j*vla falsk och känslokall. Och du skulle vara min vän, jovisst, TJENA! Men jag har lärt mig en sak, de människor man tror är bra, och man tror sig kunna lita på, det visar ofta en annan sida utav sig själva, förr eller senare. Man väljer sina vänner, man väljer vad man kan förlåta, men man väljer inte vad man kan glömma. Minnen är sånt som alltid finns kvar, både bra och dåliga. Jag kommer nog aldrig kunna förlåta dig. Du tog ifrån mig det som just i den stunden, betydde allra mest, du tog ifrån mig hoppet.