okidoki. let's talk about bodies.. varför ska de vara så himla känsligt med vikt?? visst, de är ingenting man går runt och skryter om precis haha, vare sig man väger "lite" eller "mycket". man pratar helst inte om de alls.

jag själv kan erkänna att jag inte tycker om när folk påpekar att "gud vad smal du är", de är ingenting jag kan hjälpa. många har trott att jag lider av en ätstörning eller något, till exempel läkare och lärare. men nej, så är inte fallet. grejen är den att de går i släkten eller vad man ska säga, haha. att vara smal alltså..

jag väger 42-44 kg och är mellan 164-166 lång. jag hade gärna haft lite mer kött på benen och mer rumpa, men vad ska man göra?? höfter skulle jag väl säga att jag har, rätt synliga. utstickande hmmm.... haha. kalla mig beeenget.

jag äter ordentligt, och sen småäter jag på de. så grejen är den att jag inte går upp i vikt, pendlar där mellan mina 42-44 kg. brukar oftast ligga på 43. men kommer väl smälla till en dag PANG så är jag fet som en julgris haha. men man kan väl jämföra de här med dom som är större "naturligt", och har svårt att gå ner..

jag tycker de är fint med kurvor, lagom sådär. men sen får man nästan skylla sig själv om man blir tjock, de är ju ingen som stoppar in onyttigheter i munnen på en? vet man att man har lätt för att lägga på sig bör man kanske tänka på vad man stoppar i sig, och inte småäta!! men jag antar att de är lättare sagt än gjort..

nu blir de nog strax en film med systrarna fanniebannie och sandybandy, ha en fortsatt trevlig kväll!
puss